Hur man använder GNOME 45:s nya aktivitetsindikator

Aktivitetsknappen har varit en del av GNOME:s skrivbordsgränssnitt i en generation, sedan GNOME introducerades För många Linux-användare är det en välbekant del av upplevelsen.

I den senaste versionen av GNOME 45 har den konventionella knappen försvunnit och ersatts av en innovativ aktivitetsindikator. Den här övergången innebär både möjligheter och utmaningar, som vi kommer att gå närmare in på nedan.

Varför “Aktiviteter” inte längre finns

Termen “aktiviteter”, som den tidigare användes i GNOME, saknade beskrivande djup och gav inte användarna en tydlig förståelse för dess avsedda innebörd. GNOME tog därför initiativet att genomföra omfattande undersökningar och användbarhetstester bland sin användarbas för att få insikt i deras uppfattningar om denna speciella beteckning. Tyvärr var en utbredd känsla bland dessa individer en förvirring kring betydelsen av etiketten, vilket i slutändan ledde till att den övergavs till förmån för mer tydligt definierade alternativ.

När man klickar på den angivna knappen visas en översikt över aktiviteterna som, när man väl har bekantat sig med den, gör ytterligare genomläsning onödig. Följaktligen väljer ett betydande antal personer att kringgå denna skärm och antingen navigera till den övre högra delen av gränssnittet med hjälp av markören eller använda det angivna kortkommandot som ett alternativt åtkomstmedel.

GNOME:s utvecklingsteam insåg att aktivitetsöversikten fungerar som en inkörsport för att starta program, vilket i sin tur spelar en viktig roll för att underlätta utförandet av många uppgifter. Följaktligen försökte de förbättra användarupplevelsen inom detta område genom att genomföra flera experimentella iterationer. Resultatet blev införandet av den omarbetade aktivitetsindikatorn.

Hur aktivitetsindikatorn fungerar

Den nuvarande “aktiviteter”-indikatorn innehåller inga textetiketter utan förlitar sig helt på bildrepresentationer för att förmedla data. Denna specifika indikator består av flera små cirklar, där en cirkel skiljer sig från resten när det gäller dess storlek. Den förnyade designen introducerar inte bara en översiktsskärm utan underlättar också snabb förståelse av relevanta detaljer tillsammans med förstärkta användbarhetsfunktioner.

Varje punkt representerar en öppen arbetsyta

Gnome-gränssnittet innehåller inte en traditionell docka eller aktivitetsfält, till skillnad från många andra skrivbordsmiljöer. Följaktligen finns det ingen minimeringsknapp i något fönster. Användarna uppmanas istället att ordna sina fönster i flera arbetsytor, vilket kan liknas vid virtuella skrivbord som finns i Windows-operativsystem.

Före implementeringen av GNOME 45 kunde användare inte få reda på antalet aktiva arbetsytor utan att först gå till Aktivitetsöversikten. Men med införandet av den senaste indikatorn tillhandahålls nu en visuell representation genom prickar som visas i det yttersta vänstra hörnet av skärmen, motsvarande de för närvarande aktiverade arbetsytorna. Om en person råkar använda alla fyra arbetsytorna kommer han eller hon följaktligen att se fyra sådana indikatorer på sin display.

Det är faktiskt anmärkningsvärt att en av punkterna i matrisen är större än sina motsvarigheter. Denna punkt representerar din nuvarande aktiva arbetsmiljö. Genom att förlänga denna specifika punkt kan man urskilja antalet intilliggande arbetsytor som är belägna på båda sidor om den nuvarande. Följaktligen illustrerar den nydesignade aktivitetsmätaren nu det totala antalet tillgängliga arbetsmiljöer och anger den exakta positionen i listan där du för närvarande är engagerad i uppgifter.

Byt arbetsyta genom att scrolla över indikatorn

Du kan sömlöst växla mellan dina aktiva arbetsytor i GNOME genom att använda en enkel men effektiv metod för att manipulera markören, som att rulla scrollhjulet på din mus eller använda en analog gest med din pekplatta. Denna funktion visar sig vara särskilt fördelaktig för användare som använder GNOME på sina traditionella stationära datorer.

Användare av bärbara datorer kan effektivt navigera genom sina olika arbetsytor genom att utföra en horisontell svepgest med tre fingrar med ett finger var som helst på skärmen. Även om indikatorn för arbetsytan kanske inte är lika lättillgänglig är den fortfarande inom räckhåll. Användarna har dock alltid möjlighet att använda kortkommandon för att öka tillgängligheten. Som standard inkluderar dessa genvägar att trycka på “Ctrl \+ Alt \+ Vänster” eller “Höger” piltangent för navigering.

Säg adjö till appmenyn

GNOME:s nyligen introducerade arbetsytindikator innebär en betydande förändring jämfört med den tidigare designen av användargränssnittet, vilket framgår av att appmenyn, som tidigare låg bredvid aktivitetsknappen i tidigare versioner sedan GNOME 3.0, har försvunnit.

För det första visar den vilken arbetsyta som är aktiv för tillfället; för det andra fungerar den som ett substitut för den konventionella menyfältet, vilket gör det möjligt för användare att göra specifika val. Detta alternativ har dock inte fått någon allmän spridning, och många applikationer använder det uteslutande för att ge omedelbar åtkomst till en applikationsdetaljskärm eller ett avslutningskommando.

I den uppdaterade versionen av GNOME 45 upptar indikatorn för arbetsytan hela det övre vänstra hörnet av skärmen utan att någon ytterligare programvara krävs för att ta bort den. Även om vissa kan hävda att vissa förbättringar ytterligare förstärker den övergripande GNOME-upplevelsen genom valfria tillägg, är det viktigt att notera att dessa inte är nödvändiga komponenter i operativsystemets gränssnitt.

Är indikatorn för arbetsyta verkligen ny?

Vid en första observation kan användare av GNOME:s standardgränssnitt uppfatta förekomsten av ett förändrat visuellt element som en av de mest iögonfallande justeringarna som gjorts i den uppdaterade versionen. Det bör dock noteras att tillägget av aktivitetsindikatorn inte utgör ett banbrytande avsteg från tidigare iterationer av GNOME, eftersom liknande funktioner också finns i tidigare utgåvor av MATE, Xfce, KDE Plasma och olika andra Linux-baserade grafiska miljöer.

Skrivbordsmiljön GNOME Classic har en virtuell skrivbordsindikator i nedre kanten av gränssnittet, även om den är utrustad med ett förutbestämt antal arbetsytor.

För erfarna Linux-användare verkar det som om uppskattade funktioner från deras tidigare GNOME-skrivbordsmiljöer gör comeback, vilket kan väcka nostalgiska känslor och förnyad uppskattning för operativsystemet.