Varför ett Black Box-penetrationstest kanske inte är rätt val för dig
Penetrationstester är nödvändiga för ett företags säkerhet. De är kontrollerade, simulerade cyberattacker som utförs för att identifiera sårbarheter och svagheter i ett systems eller nätverks säkerhetsförsvar. Det finns tre typer av penetrationstester: black box, gray box och white box penetrationstester.
Ett populärt val bland många är black box-penetrationstest på grund av dess upplevda äkthet när det gäller att simulera ett äkta cybersäkerhetshot. Denna realism kan dock dölja vissa begränsningar som är förknippade med sådana tester. Det vore klokt att noga överväga om ett black box-penetrationstest passar din organisations behov av säkerhetsbedömning.
Vad är ett black box-penetrationstest?
Ett black box-penetrationstest innebär att man simulerar attacker mot ett datorsystem i syfte att identifiera potentiella säkerhetsöverträdelser ur en utomstående inkräktares synvinkel. Denna form av cybersäkerhetsbedömning syftar till att upptäcka eventuella svagheter i systemet som skulle kunna utnyttjas av illvilliga aktörer.
I likhet med den metodik som används av faktiska inkräktare kan black box penetration testing sakna kunskap om en organisations system och resurser, och därigenom simulera en verklig bedömning av dess säkerhetsåtgärder. Denna teknik modellerar en situation där en extern motståndare försöker identifiera svagheter i nätverket.
Testare förlitar sig på sin medfödda förmåga och förståelse för cyberhot, med målet att bryta sig in i en enhets försvar och avslöja sårbarheter. Även om målet är att simulera autentiska faror är det viktigt att inse att detta tillvägagångssätt kan leda till att man förbiser brister som endast kan identifieras av dem som är väl förtrogna med organisationens inre arbete.
Varför ett black box-penetrationstest kan misslyckas
Enligt OWASP Application Security Verification Standard 4.0 har black box-penetrationstest visat sig vara kritiska säkerhetsproblem under de senaste 30 åren och detta har lett till massiva intrång. Men black box pentests, särskilt när de genomförs i slutet av utvecklingen, är inte en effektiv garanti för säkerhet.
Tidsbegränsningar
En viktig skillnad mellan ett black box-penetrationstest och ett verkligt cyberangrepp är hur lång tid det tar att genomföra testet. Cyberbrottslingar har ofta gott om tid att genomföra sina planer, som kan sträcka sig över flera månader eller till och med år, medan penetrationstester vanligtvis bara tar några veckor att slutföra.
För att kunna infiltrera ett system behöver angripare vanligtvis bara en enda ingång eller svaghet, som de kan utnyttja under en längre tid på grund av den begränsade omfattningen av traditionella metoder för penetrationstestning. Denna begränsning hindrar ofta säkerhetsexperter från att genomföra omfattande simuleringar av cyberattacker inom den tilldelade tidsramen, vilket begränsar deras förmåga att effektivt bedöma de potentiella riskerna i samband med sådana incidenter.
Begränsad kunskap
Ett black box-test, som simulerar externa hot, kanske inte tar hänsyn till de komplicerade detaljerna i en organisations systemarkitektur och säkerhetsåtgärder. Denna begränsning kan leda till att man missar sårbarheter som kunde ha identifierats med insiderkunskap om utvecklingsprocessen och exponeringen av tillgångar.
En möjlig förfining av det ursprungliga påståendet skulle kunna vara följande:Det är värt att notera att ett exklusivt fokus på typiska åtkomstvägar under penetrationstestning kan leda till en ofullständig utvärdering av systemets sårbarheter. I sådana fall tenderar testarna att bortse från vissa regioner som de anser osannolika för att utnyttjas av motståndare, och därmed försumma dolda svagheter som en omfattande undersökning skulle ha upptäckt. För att få en mer tillförlitlig uppskattning av organisationens försvar har det blivit vanligt bland vissa pentest-proffs att genomföra förhandsrekognosering och därefter inleda attacker. Genom att göra detta kan de leverera en mer exakt mätning av den aktuella säkerhetsställningen.
Underskattning av insiderhot
Om man enbart förlitar sig på externa säkerhetshot bortser man från de potentiella risker som uppstår till följd av insiderhot, t.ex. från anställda eller entreprenörer som har behörig åtkomst till känslig information och känsliga system. Även om en standardmetod för black box-testning kan identifiera vissa sårbarheter, kan den vara otillräcklig för att bedöma hela skalan av potentiella överträdelser som kan utnyttjas av betrodda personer inom organisationen.
Ett balanserat tillvägagångssätt
Penetrationstestning med både grå och vit låda ger tydliga fördelar, som i kombination med den traditionella black box-metoden kan ge en heltäckande bedömning av systemets sårbarheter.
En grå box-teststrategi uppnår jämvikt genom att tillhandahålla begränsade interna data och på så sätt efterlikna en smart motståndare. En white box-bedömning ger däremot en tydlig inblick i systemets underliggande mekanismer, vilket gör det möjligt att noggrant upptäcka sårbarheter.Genom att integrera aspekter från båda metoderna får du en mer omfattande förståelse för din organisations svagheter. Genom att främja en väl avvägd strategi stärker du din säkerhetsställning och odlar en framåtblickande motståndskraft mot både förväntade och oförutsedda faror.