Contents

Hur man använder ISEVEN- och ISODD-funktionerna i Excel

Att identifiera jämna och udda tal kan vara enkelt för små datamängder, men att hantera dem i stora datamängder kan vara en utmaning. Som tur är har Excel två inbyggda funktioner, ISEVEN och ISODD, som förenklar denna uppgift.

Tillåt oss att fördjupa oss i en undersökning av funktionaliteten, de operativa mekanismerna och de praktiska tillämpningarna av dessa funktioner inom ramen för Microsoft Excel.

Vad är ISEVEN-funktionen i Microsoft Excel?

ISEVEN-funktionen används för att avgöra om en given siffra är jämn eller udda till sin natur. När den presenteras med antingen ett numeriskt värde eller en refererad cell som innehåller sådana data, returnerar denna funktion ett resultat av SANT för siffror som anses vara jämna, medan den visar FALSK för de som anses vara udda. Om en ogiltig inmatning tillhandahålls kommer ISEVEN dock att generera felmeddelandet #VALUE. Det är viktigt att notera att ISEVEN vid utvärdering av potentiella indata bortser från eventuella decimalkomponenter i siffran och istället fokuserar uteslutande på dess integral- eller heltalsaspekt.

Syntaxen för ISEVEN är:

 =ISEVEN(value) 

Under vilka omständigheter skulle man vilja utvärdera ett numeriskt värde?

Vad är ISODD-funktionen i Microsoft Excel?

ISODD-funktionen utför en liknande operation som ISEVEN-funktionen i Microsoft Excel, men genererar ändå omvända resultat. Specifikt ger denna funktion en sann utgång när dess ingång är ett udda tal, medan den returnerar falskt för jämna tal.

Om ett icke-numeriskt tal matas in kommer ett #VALUE! fel att uppstå. Till skillnad från ISEVEN, som utvärderar både heltals- och decimalkomponenterna av ett tal, tar ISODD endast hänsyn till heltalsdelen av ingångsvärdet när den återger sitt resultat.

Syntaxen för denna funktion är

 =ISODD(value) 

givet en viss numerisk kvantitet, betecknad med “värde”, kan man vilja verifiera dess giltighet eller bedöma dess relevans i ett visst sammanhang.

Hur man använder ISEVEN-funktionen i Excel

För att inleda processen kommer vi att använda ISEVEN-funktionen enligt dess grundläggande tillämpning. Öppna ditt kalkylblad, identifiera de siffror som behöver valideras och följ de efterföljande riktlinjerna:

Välj en cell där du vill ange formeln, och låt oss i detta exempel anta att vi kommer att använda cell B1 som målcell.

⭐ Ange formeln nedan i formelfältet:

 =ISEVEN (A1) 

/sv/images/3-7.jpg

⭐ Tryck på Enter . /sv/images/4-7.jpg

Formeln använder funktionen ISEVEN för att avgöra om värdet i cell A1 är jämnt eller udda. Om det anses vara så, kommer “SANT” att visas i cell B1, annars “FALSKT”. Eftersom ett representerar ett ojämnt tal blir resultatet “FALSKT” i cell A1. Genom att använda funktionen för automatisk ifyllning kan effekterna observeras i de återstående cellerna genom att flytta ifyllningshandtaget och släppa det vid efterföljande inmatningar.

Hur man använder ISODD-funktionen i Excel

Genom att använda ISODD-funktionen tillsammans med ISEVEN-funktionen kan man avgöra om ett givet heltal är udda eller jämnt, ungefär som när den senare funktionen bedömer om ett ingångsvärde är delbart med ett angivet tal.

Välj en lämplig cell där du vill ange formeln, t.ex. cell B1 för illustrativa ändamål.

⭐ Ange formeln nedan i cell B1.

 =ISODD(A1) 

/sv/images/5-3.jpg

⭐ Tryck på Enter.

Excel kommer att utvärdera innehållet i cell A1 för att avgöra om värdet ligger inom intervallet för udda tal eller inte. Om utvärderingen ger ett positivt resultat kommer formeln att visa “SANT” i cell B1. Genom att utöka formelns användningsområde med hjälp av funktionen för automatisk ifyllning kan denna bestämning tillämpas på alla relevanta celler.

Verkligt användningsfall för funktionen ISEVEN OCH ISODD

Utöver sin grundläggande funktion kan ISEVEN och ISODD användas i en mängd olika sammanhang. Ett vanligt exempel är att organisera studenter efter deras unika identifikationsnummer.

För att gruppera dessa sex individer enligt deras unika identifikationsnummer, som kallas “student-ID”, är vårt mål att organisera dem som har ett udda nummer i en kollektiv enhet som kallas “Team A” medan de som har ett jämnt nummer konsolideras i “Team B”.

För att utföra denna uppgift kan man använda en blandning av antingen ISEVEN eller ISODD-funktioner tillsammans med IF-funktionen som finns tillgänglig i Microsoft Excel.

Syntaxen för IF-funktionen är:

 IF(logical_test, value_if_true, [value_if_false]) 

I samband med ett villkorligt påstående som representeras av det logiska uttrycket “logical\_test”, fungerar variabeln “value\_if\_true” som det resultat som skulle uppnås om villkoret skulle utvärderas som sant, medan “value\_if\_false” betecknar det alternativa resultat som skulle visas i händelse av att sanningsvärdet för den givna satsen inte uppfyller de angivna kriterierna för sanningsenlighet.

Användningen av IF-funktionen gör det möjligt att enkelt kategorisera studenter genom implementeringen av den ovannämnda formeln:

 =IF(ISODD(B3),"Team A", "Team B") 

Den ovan nämnda formeln undersöker pariteten hos den inskrivna studentens identifierare, som finns i cell B3. Om identifieraren är ett udda tal returnerar funktionen det booleska värdet true, vilket innebär att studenten tillhör lag A. Om identifieraren däremot är ett jämnt tal kommer individen att tillhöra lag B.

/sv/images/inner-images-muo-3.jpg

ISEVEN och ISODD används i olika applikationer på grund av deras förmåga att generera sekventiella nummer som växlar mellan udda och jämna värden. Ett exempel är att använda dessa funktioner i Microsoft Excels funktion för villkorlig formatering. På så sätt kan man effektivt markera varannan rad eller kolumn genom att generera en serie alternerande färgscheman baserade på de resultat som genereras av ISEVEN och ISODD.

ODD eller EVEN? Gör ett val

Genom att använda funktionerna ISODD och ISEVEN i Microsoft Excel kan man effektivt avgöra om ett givet värde är jämnt eller udda inom respektive datauppsättning. Båda funktionerna fungerar på ett jämförbart sätt, men de ger olika resultat. Valet mellan dessa funktioner beror på den strukturella utformningen av den särskilda formel som används samt om en sann Boolean-utgång eller en falsk Boolean-utgång krävs.

Dessa funktioner är ovärderliga vid analys av antingen en enskild siffra eller en serie siffror inom ett visst intervall, vilket gör dem till oumbärliga komponenter i alla formler.